Om det är några trädgårdsböcker som verkligen ger mig livsinspiration så är det Karin Berglunds böcker. Jag har sju av dem. Samlingen ska kompletteras, men först ska jag iväg och bo i England en sväng. Räkna med att jag kommer att springa på antikvariat när jag är tillbaka i Sverige.
Nu när jag håller på att flytta blir jag stundtals frustrerad över att jag har så många böcker. Det är otroligt vad de väger tungt (en bokmal behöver vara stark när hon flyttar, men att sitta och läsa är ju dessvärre ingen styrketräning!). Fast egentligen vet jag ju att de är mina käraste ägodelar – särskilt min samling av trädgårdsböcker, och de allra bästa är de som Karin skrivit.
Karins böcker är underbara eftersom de rör vid alla möjliga saker som kan sammankopplas med trädgårdar: människor, konsthistoria, kulturhistoria och mycket annat. Som Karin själv skriver (i förordet till Med fingrarna i jorden): ”I sin trädgård kan man hitta ingångar och sidospår till så många andra kunskapsområden att det räcker för hela livet.”
De böcker som jag skaffat hittills är Längtans blommor, Lust och fägring, Med fingrarna i jorden, Blombok, Rosor och gamla äppledamer, Samtal i trädgården och Det var en gång en trädgård. I den ordningen är de publicerade, men jag ser att jag lagt dem i en annan ordning på bilden. Nåja.
Längtans blommor handlar om gammaldags trädgårdsväxter och alla berättelser som spunnits kring dem genom tiderna. Odlingshistoria, myter och praktiska råd kring odlingen. Perfekt att läsa när man solar eller njuter i skuggan!
Lust och fägring är en reportagebok som handlar om trädgårdsmänniskor. Här finns massor av glädje och inspiration att hämta. Många och vackra bilder.
Med fingrarna i jorden är min favorit av allihopa, om jag måste välja. I den finns några av Karins krönikor från DN samlade tillsammans med andra kortare texter. Riktig njutläsning. Dessutom är den full av härligt suggestiva bilder – som Karin tagit såklart.
Blombok är en rapport från Karins egen trädgård. Nu när jag bläddrar i den inser jag att jag inte läst hela! Den får bli de kommande veckornas sommarläsning. Hursomhelst är den full av helt underbara bilder på växter som Karin odlat – samt läckra tuschteckningar gjorda av hennes dotter Jessika.
Rosor och gamla äppledamer är en faktabok i större utsträckning än de andra. Här finns beskrivningar av buskar och träd, rosor, köksväxter, fruktträd och bärbuskar. Dessutom finns tillhörande odlingsråd. Allt är naturligtvis njutbart skrivet med vackra bilder till. Den här boken har ett syskon: Lustgården, som handlar om blommor. Den har jag inte läst – ännu!
Samtal i trädgården är ett riktigt praktverk till reportagebok. Den är full av berättelser om människor och deras trädgårdar. Här finns massor att läsa – jag har läst boken lite pö om pö när jag varit sugen på att hälsa på i någons trädgård tillsammans med Karin. De här reportagen från privata paradis känns angelägna. Genom Karins bilder och berättelser får vi chansen att njuta av trädgårdar som är skapade med passion och hårt arbete – och som vi annars inte kunnat besöka. Och tänk så bra att Karin dokumenterat dessa platser, som inte skulle ha skrivits in i trädgårdshistorien. Trädgårdskonsten är ju en förgänglig konstform – det är bara att acceptera.
Det var en gång en trädgård har underrubriken ”minnen från ett odlarliv”. Det här är Karins berättelse om intressanta saker hon upplevt under åren som trädgårdsmänniska. Här finns också några av hennes favoritbilder ur konsthistorien med. Hurra! – säger jag som älskar konst. Och bokens språk är såklart helt underbart, som man kan vänta sig.
Jag kan rekommendera alla de här böckerna! ❤
Förra sommaren besökte jag Fredriksdals rosdagar och följde med på Karins rosvandring. Hon berättade så fint om ljuvliga gammaldags rosor och några moderna sorter. Jag fick också tillfälle att prata med henne (SÅ trevligt!) och få en av mina böcker signerade. Sedan gick jag raka vägen till bokförsäljningen och köpte hennes då nyutkomna Det var en gång en trädgård.
Det blev mycket radiolyssnande när jag jobbade på Norra kyrkogården förra sommaren och hösten. Jag lyssnade två gånger på Karins sommarprat, bara för att det var så bra.
Det är väl bara att erkänna att jag är en fanatisk beundrare.
