Dröm och längtan

Jag har jobbat och utbildat mig inom trädgård i snart tio år, men jag har ingen egen trädgård. Sedan jag flyttade hemifrån har jag inte haft tillgång till någon mark att odla på. I flera år har jag längtat efter att ha trädgård, men det har inte varit praktiskt möjligt. Jag har fått nöja mig med växter i krukor.

Vi är många som längtar efter att ha egen trädgård. Stundtals blir längtan nästan outhärdlig (speciellt när man bläddrar i trädgårdsböcker med stora vackra bilder som inte går att värja sig mot, eller när man rör sig i de växtspäckade delarna av Instagram). Tänk att få ha sin egen markbit där man kan plantera alla sina favoritväxter och följa deras utveckling genom årstiderna. Där man kan plantera buskar – kanske rentav träd – och följa dem under flera år. Där man kan formklippa en växt och se den bli allt tätare och finare, för varje år mer lik idén man har i huvudet. Där man kan odla frukt och grönsaker, tillräckligt mycket för att få ett väsentligt tillskott i hushållet. Där man bestämmer helt själv och kan stövla runt i alla väder. Tanken är ljuvlig.

Ja, tanken är ljuvlig. Det är just det jag kommit fram till efter dessa år av väntan. Tiden då man fortfarande längtar efter en trädgård är ett stadium i sin egen rätt. Man slipper rensa ogräs, men kan tänka på sin framtida trädgård, planera och drömma. Drömmen om en trädgård är något fint i sig. Sedan, när jag väl köpt tomten och måste ta itu med alla praktiska problem, kanske drömmen blir glömd. Eller i alla fall förändrad. Jag ska ta vara på min dröm medan den finns och förvalta den väl, jag lovar.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s