Långsamt

Idag duggregnar det och ljuset från fönstret letar sig bara halvvägs in i rummet. Vädret sätter stämningen. Lugn. En perfekt dag att vara inne och skola om fröplantor. Jag har en champinjonodling på gång också, som jag släpade hem från jobbet. Jag har aldrig odlat svamp förut och är full av nyfikenhet: kommer det att funka? I så fall, hur blir skörden? Det vore gott att äta svampmackor varje kväll, men lugn nu, vi ska inte ta ut något i förskott.

Att ha odlingar på gång ger hopp om framtiden, om att lyckas skapa något gott eller vackert. Men det är också en övning i tålamod, i acceptans; det går inte att stressa på plantor. De växer i den takt de ska. Visst går det att ge dem idealiska förutsättningar, men det går inte att få dem att skynda sig. Jag tänker på något min yogalärare sa: ”Våren är en förvandling som inte går att stressa fram. Den kommer precis när den ska komma.” Det gäller för människor också – förändring tar tid, och det måste den få göra. Att ha tålamod med sig själv och andra gör livet lättare. Det är inte enkelt, men jag övertygad om att det är värt att öva på.

Jag övar just nu. Varje dag tittar jag förväntansfullt på mina plantor för att se om de har växt. Eftersom jag tittar så ofta verkar det inte hända så mycket. Frustrerande! I tanken smakar jag redan på basilikabladen. Att det ska vara så svårt att vara här och nu.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Att vänta på våren är också tålamodsprövande. Det går så himla sakta. Men nu har jag i alla fall sett de första snödropparna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s