Vad jag odlar just nu

Nu har jag skolat om alla frösådder och fönstren har blivit fulla med krukor. Tre sorters basilika, padronpeppar, malabarspenat, kryddtagetes. Den sistnämnda ska planteras ut på odlingslotten senare. Igår petade jag ner några frön till nyzeeländsk spenat, som också ska ut på lotten så småningom. Det stod på fröpåsen att förkultivering rekommenderas, och jag valde att lyda det rådet fastän jag har ont om plats. En kruka mer eller mindre…

På balkongen har jag planterat söta små lakritstroll till penséer. De är så mörkt lila att de nästan är svarta – förutom det lilla gula ögat i mitten. De säljer inte så bra på jobbet, men jag tycker att de är de allra snyggaste. Småblommiga penséer är min go-to. Så mycket tuffare och tåligare än de ser ut.

Malabarspenaten har börjat växa på allvar och blivit jättelång. Jag planerar att sätta ut några av plantorna i stora krukor på balkongen så att de kan slingra på räcket. Resten får stå kvar som krukväxter på fönsterbrädan – jag har redan tvingat två av dem att växa på båge. De är motsträviga men de får allt lära sig, annars kommer de inte att få plats.

På balkongen ska jag också så luktärtsfrön som jag köpte i England i höstas. Storbritannien är ett riktigt luktärtsland, och där finns många fina odlingsvärda sorter. Jag är särskilt nyfiken på en sort som heter ‘Turquoise Lagoon’. Såg att Sarah Raven skrivit om den på sin blogg: ”… a variety which opens purple and fades to turquoise (Turquoise Lagoon) which I love and hate at the same time. With the right things – maybe rich pinks and silvers – this could be marvelous, but it could look terrible too, like those weird carnations dipped in ink. It needs to be combined with care.” Jag ska försöka tänka på vad jag kombinerar den med. Eller så struntar jag helt i det – jag har ju trots allt ont om plats och många nya frön att prova. Det kan bli helt galet eller jättefint. Jag har ju trots allt ingen visningsträdgård, som Sarah. Min grundregel är: i min trädgård bestämmer jag. Jag går efter de stilregler jag gillar och struntar i resten.

Jag har varit och kikat på min odlingslott för första gången sedan snön försvann. Det visade sig att föregående ”hyresgäst” lämnat kvar en hel del bråte och ogräs. Men å andra sidan hade han också lämnat ett bord, två stolar, en planta rabarber, en planta gräslök, iris, vårkrage och några små vinbärsbuskar. Bussigt! Lotten kommer bli jättefin med lite TLC (tender love & care) som engelsmännen säger.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fler odlingsuppdateringar kommer senare. ❤

Emma

Luktviol

Violer - liten

Bilden gör sig bäst i full storlek – klicka så får du se!

Ljuset har återvänt och det gör mig glad. Samtidigt äter jag lakrits, planterar nästansvarta penséer och njuter av luktviolernas mystiska doft. Kontraster gör livet.

Första krokusdagen

Idag var jag ledig efter sex intensiva dagar i trädgårdsbutiken och himlen var blå. Det har varit en dag för solglasögon och fingervantar och jag har strövat runt i vår stadsdel, som i sig är som en gullig småstad. En småstad där tiden stannade på 60-talet. Vi har ett favoritställe – ordet ”Konditori” är skrivet i skrivstil och neon över dörren – där jag tittade in idag och köpte kardemummaknutar. Tänkte först köpa en kardemummalängd eftersom den verkade mer prisvärd, men fick för mig att vi fortfarande är för unga för att äta avlångt fikabröd. Så det blev bullarna, penslade med smör, doppade i strösocker.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Långsamt

Idag duggregnar det och ljuset från fönstret letar sig bara halvvägs in i rummet. Vädret sätter stämningen. Lugn. En perfekt dag att vara inne och skola om fröplantor. Jag har en champinjonodling på gång också, som jag släpade hem från jobbet. Jag har aldrig odlat svamp förut och är full av nyfikenhet: kommer det att funka? I så fall, hur blir skörden? Det vore gott att äta svampmackor varje kväll, men lugn nu, vi ska inte ta ut något i förskott.

Att ha odlingar på gång ger hopp om framtiden, om att lyckas skapa något gott eller vackert. Men det är också en övning i tålamod, i acceptans; det går inte att stressa på plantor. De växer i den takt de ska. Visst går det att ge dem idealiska förutsättningar, men det går inte att få dem att skynda sig. Jag tänker på något min yogalärare sa: ”Våren är en förvandling som inte går att stressa fram. Den kommer precis när den ska komma.” Det gäller för människor också – förändring tar tid, och det måste den få göra. Att ha tålamod med sig själv och andra gör livet lättare. Det är inte enkelt, men jag övertygad om att det är värt att öva på.

Jag övar just nu. Varje dag tittar jag förväntansfullt på mina plantor för att se om de har växt. Eftersom jag tittar så ofta verkar det inte hända så mycket. Frustrerande! I tanken smakar jag redan på basilikabladen. Att det ska vara så svårt att vara här och nu.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Att vänta på våren är också tålamodsprövande. Det går så himla sakta. Men nu har jag i alla fall sett de första snödropparna.